Fredrik / Ekelund

(Värnhem 2)

en el anillo de luz del centro comercial: la madre soltera, sola,
rodeada de envases de leche, de niños y artículos, si
el volcán explota en ese momento y
la lava se derrama a lo largo de Östra Förstadsgatan retorciéndose
como reptil enrojecido seremos, conmigo que la observo aquí
y ahora, tragados y embalsamados y los
febriles arqueólogos que en unos mil años nos extraerán
de nuestro olvido notarán enseguida su alma solitaria
de madre soltera, mi mirada entristecida: nos juntarán,
nos exhibirán y redactarán una tesis de doctorado sobre nuestros
[rostros:
ninguno de esos futuros doctores podrá jamás
entender esta época, la pena de esta solitaria madre soltera

(para A)

bruja de carne y loba de belleza
has alimentado las hogueras a lo largo de los siglos y hablas un idioma
que me gusta pero jamás podré aprender,
me devoras con tus ojos de fuego experimentados, el sendero
enlaza nuestros cuerpos, color de acantilado,
las olas se alzan espumosas y
vuelven a caer triunfantes en la sábana,
nos refugiamos bajo el techo, la tormenta
purifica el verano mientras la carne dice que no
al lenguaje, baile indómito
mientras explota la savia y los cuerpos quedan iluminados,
¿qué ves en mi cuerpo interior?
¿qué ves en tu cuerpo interior?
luz & lluvia
se notan a lo lejos, más allá de ese instante en el mundo
donde nos resguardamos durante esos instantes
que jamás querrán repetirse, el paseo
a caballo río arriba, el jinete
es bruscamente arrojado de su caballo y vuelve en sí una corta
eternidad más tarde, en su montura, lisos y fríos de olvido
calentamos el mundo de nuestros cuerpos, quiero
comer y ser comido y te llevo salvaje
como un conquistador más allá del sol y la luna,
te arremolinas y gruñes
y cuando llueve sol en la pieza,
cuando resucitamos no hay ningún recuerdo
para mentirnos la verdad, juntamos las
sobras del sol detrás de nuestros párpados,
tienes nuevo rostro que dice amarme, el sol
atraviesa las cortinas por vez primera,
rocío de amor sobre nuestros amansados cuerpos,
el departamento: un naturaleza muerta de objetos calientes y purificados
abordamos de nuevo el lenguaje,
bruja resplandeciente
con un mar en cada ojo

declarar la sucesión, dice el hombre con
un bolígrafo y un papel, el ave dejó
una cruz negra sobre el suelo,
alguien alza una cuchara de plata
hacia el sol para buscar
las alas del desaparecido, nadie sabe nada,
si el ave escondió la plata en
el tronco del árbol,
entre corteza y corona,
pertenezco a la misma tribu,
por eso aplico a los objetos
el soplo de mi vida,
nadie me ve cuando
oigo la risa del desaparecido,
alzarse desde el nido, el albacea
pone orden en todas las páginas del testamento
salvo una que
da respuesta a todas sus preguntas
y parece en la ventana como un ala
blanca sobre el hielo y la nieve, morir
es abandonar los objetos
sin palabras

(Värnhem 2)

i ljusringen i köpcentret: den ensamt stående mamman / omgärdad av mjölk, barn och varor, om / vulkanen exploderar i detta ögonblick och / lavan kommer dansande som en glödgad orm längs Östra / Förstadsgatan kommer hon – och jag som ser henne här / och nu – att bakas in och balsameras, de / febriga arkeologer som om tusen år kommer knacka fram / oss ur glömskan kommer genast upptäcka hennes ensamt / stående själ, min sorgsna blick, samla in oss, kanske / ställa ut oss och doktorera på våra ansikten, ingen / av dessa framtida doktorer kommer någonsin kunna / förstå denna tid, denna ensamt stående kvinnas / sorg

(till A)

kötthäxa och skönhetsvarg, du / brann på bål i sekler och talar ett språk / jag älskar men aldrig kommer kunna lära mig, du / äter mig med dina ögonläppar i brand och rutin, stigen / slingrar samman våra kroppar, klippfärgade, / vågorna reser sig skummande och / faller jublande in över lakanet, vi / ger oss in under taket, åskvädret / hamrar sommaren ren då köttet säjer nej till / språket, vilda dans / då saven exploderar och kropparna lyser upp, / vem ser du i min själskropp?, / vem ser du i din själskropp?, / ljus & regn / hörs därborta, bortom denna stund i världen / då vi tar skydd i några vidunderliga ögonblick / som aldrig vill upprepas, den / hastiga ritten uppåt floden, tvärt / kastas ryttaren ur sadeln och vaknar upp en kort / evighet senare, hästlös, blank och sval av glömska / vi eldar upp världen med våra kroppar, jag / vill äta och ätas och bär dig vild / som en härskare över sol och måne, du roterar och gnyr / och det regnar sol i rummet, när / vi återuppstår finns inga minnen / som vill ljuga sanning åt oss, vi / samlar in solresterna bakom ögonlocken, du / får ett nytt ansikte som säjer sig älska mig, solen / tränger genom gardinen för första gången någonsin, / kärleksdagg över våra tama kroppar, lägenheten: / ett stilleben av varma ting, rena / äntrar vi språket igen, / ljushäxa / med ett hav i varje öga

(buoppteckningen)

att uppge boet, säger mannen med / penna och papper, fågeln har lämnat / kvar ett svart kors / i parketten, någon lyfter en silversked / mot solen för att leta efter den / dödes vingar, ingen vet ingenting, / om fågeln gömt pengar inne i / trädstammen, / mellan barken och kronan, jag / tillhör samma stam, / därför står jag här och stryker mitt liv / mot tingen, ingen / ser mig när jag hör den dödes skratt / lyfta över boet, testamentsexekutorn / har ordning på alla bladen i boet / utom ett, det / bär svaret på alla hans frågor och / syns utanför fönstret som en vit / vinge ovan is och snö, att dö / är att lämna tingen / utan talan