El orden

Petra Mölstad

Petra Mölstad (Suecia, 1972). Uno de sus últimos libros es Din disciplin (Anti, 2020).

Esto significa no humano esto significa obediencia esto significa castigo.

Un cuerpo fue sustituido.

Esto es un trato sobre un fenómeno.
Esto es traducción de piel y sonidos en la circulación de los líquidos de todos.


Una superficie de piel donde el estampado específico de la piel se extiende y se degenera.

Mancha.
Trasplanta. Nos sustituye.
Se arquea.
Trasmite.

Pan dulce siempre es pan dulce.

Sucios.
Contagian pero son lavados.

No más violencia de lo que el código exige.
No más violencia de lo que el herbario exige.
No más violencia de lo que el llanto teje.
No más violencia de lo que el golpe de corteza.
No más violencia de lo que el estómago alza.
No más violencia de lo que el diario sangra.
No más violencia de lo que la sangre precisa.

(pidieron agua, pero el policía se rio)

Ahora traduce esta postura.
Ahora traduce este tórax relleno que aprieta el corazón hasta que desangre.
Ahora traduce este olfateo que susurra en tu melodía de gritos de cuervo.

            Ahora traduce este silbido.

Pide clemencia o constancia.

Mi corazón de jabalí se vuelve un hacha en tu mano.

Hace limitados los movimientos amplios.
Hace de la voz tensa un silbido calmado.
Vuelve tambaleante y humilde el andar.
Vuelve invisible el rostro.
Envolturas.

Disciplina.
Andaba meneando las caderas y fue arrojado del puente.

Nos transforma en una cuneta una cadera y un acuerdo de cuidado al que nunca extrañaremos.
Me transforma en aquello. Una conformidad y una pupa que se abre por la mañana.


Olfatea confusiones en el territorio. La desviación en nuestro semblante.
Cría selectiva.

El zorro sale furtivamente de su guarida para hilar un traje humano.
Ladra y recita oraciones humanas.

El sureño se vuelve serrano.
El norteño se vuelve arribeño.
Traza con regla y tiza alrededor.
Todas la cualidades mezclándose.
Nosotros clasificamos y eliminamos.
Los instrumentos de medición.
El tintineo de metal contra piedra.

Mide cráneos transformándolos en otros cráneos. Las manos buscan sobre los cráneos, una
costumbre del Norte.
La inclinación del hueso frontal y de la mandíbula.
Un ejemplo ario.
Aquí hay júbilo y esperanza.

La educación, de ésta crecen mapas.
Ensayan su territorio.

Es en las transiciones que encontramos.

En el espacio vacío estamos sentados esperando.
Una tensión superficial de palabras que luego se rompe.

Aguas muertas. Calma.

No es la física es deportación población registros y ahora escribe libro blanco son los rostros que tiemblan no esa constitución en el cuerpo discapacidades bichos en las tablas la fisicultura se estremece y se tuerce el edificio está roto son grietas informes distancias que metidas entre la mano y la boca son empadronamientos carcomidos calculando escarabajos sucios que se arrastran y reptan la propagación y los senderos son las manos de niños de un año en tu mano es la tergiversación con alas rotas nosotros clasificamos y clasificamos la postura correcta la distancia errónea tantos músculos se mueven sacando tumores índices custodia indagación nosotros estamos en el rincón hay fuga hay contaminación nosotros medimos y pesamos coleccionamos cráneos restos     y huesos
inventario
ahora es un socavón que grita ahora hay llovizna
ahora hay calor ahora es de madrugada
ahora hay represión.

Esto es cuidado en casa a nuestro pies tú estallas y te marchitas.
Tú no eres tú y susurras sobre una lucha calmada y pies helados.
Tú eres un pan de cada día y te damos una nueva circulación y nuevas estrategias.
Tu sonido es prescindible en tu boca.

Un holgazán en el sofá. Los apáticos.
Esperan el fósforo blanco, el acercamiento silencioso.

Tú escupes en cubetas esto sale fluyendo, las corrientes chillan y tú también.
La boca llena de artemisa y ajenjo.
Las plañideras lavan trajes.

Órganos que se cambian.

El peso del cuerpo al llenarse de lodo y agua.

Todos los sonidos. Todas las voces. Todos los dolores como himnos. Todas las promesas. Todas las súplicas silbantes. Todas las nieblas que huyen. Todos los árboles que se caen y se deciden. Todas la pupas que se abren y se despliegan. Toda la tierra en mi boca. Todas las aguas perdidas. Todas las pieles y los puertos. Todas las rocas.

Aguas salobres y mares de fondo sin ternura.
La deriva.

La superficie del agua como un crepúsculo.
El sol que nunca se abre paso.
Hace turbio un ojo un grito que trenza sargazo, neuritas, cabellos.

Movimientos del mar forman una piel una aguamala una medusa una red fantasma que atrapa los miedos y la terminología.
La hilacha sigue las venas que serpean como estigmas finas en la piel.

El hundimiento, un horizonte en tu boca neblinosa que reza.
Lluvia que hace que las superficies se dispersen, se estremezcan.

El límite de la vista se eleva y baja.

Hace que los susurros y las funciones sean innatos.
Hace que la sal se siente seca en la piel.

El rostro más cerrado que eso.
La compañía de los moluscos.

Hay bajamar y pleamar y frases mudas se mueven arriba y abajo como la respiración del quelpo, como la marea como el pavor a algo que cabe en la palma de la mano.
Como un capullo que cuidar.

El reflejo de inmersión innato.
La sangre que se redistribuye de los miembros a los órganos interiores.

            Ahora traduce la región en torno a tus pies.

Remienda.
Tartamudea una advertencia de cortes y constituciones.
Examina la superficie de nuestra piel.
Cada centímetro es inspeccionado.
Como un pellejo que tolerar.
Que prorrogar con rocines y un plumaje que
arrancar.
Como una tradición. Como una sistematización silenciosa.
Como higiene.

Sustituye con humor vítreo resbaloso y pupilas crecientes.
Aviso: como una sirena a tu oído.

¿Quieres lo que está acostado con espasmos en el piso?

La transformación en el nuevo sonido va bien. Todas las bandadas levantan el vuelo.
Hordas graznan, plumones de tierra cultivable.

Quiere encontrar un buche.
Aquí hay mucho de interés.
Rebusca con las manos bajo el ramaje del pino.
Una distorsión bajo el estruendo del coto de caza.
Un crujir de los comités ciudadanos de vigilancia.

Esparce la materia orgánica en el aire. Como el vello del cirsium sobre el campo.
Es saprofito.
Mete a la fuerza esporas en tus pliegues.

Un incremento.

            Ahora traduce esta memoria motriz.
Todos los cuerpos todas tus bocas calurosas todos que gritaron medida por medida pero siguieron contando y escribiendo en los documentos.
Todos los registros.
Hoja tras hoja con genes y lazos interhumanos.
Salados y abollados.

Ahora bramas sobre el paisaje.
Todas las comarcas que tiemblan.

Un lenguaje en que vestirse. Picos tableteando.
Fluye y resiste. Graznan y pían.
Un picoteo.
Corrige una tergiversación en el crepúsculo.

            Ahora traduce una mano sobre una espalda.

Se enreda en el agavepalo como una línea divisoria un límite un ramaje volvemos a consolidar.
Se enreda en la comunidad local.

Yo me cuajo lentamente.

Soy una deformación y un afeamiento. Muñecas sujetadas que crujen.

Ineptitud; un término genérico.
           
            (entrando en la tejera)

Una costilla y una piedra. Traición contra el pueblo y el sexo tabletean todos los picos de cuervo al mismo tiempo.
Llamamientos de tierra y medidas.

Jadeando la concha se abrió. Un brillo sexual.
Fornicación en la arboleda.
Tu cuerpo inviable: una degeneración.
Imposible como una torsión junto a la charca.
La metamorfosis se ha detenido. El órgano de presión ondea espasmódicamente.

Repeticiones.
Un tejón congelado en el hielo del arroyo. Un tejón.
De mi espalda crece dolorosamente una hifa.

Los excluidos están en el linde del bosque. El fuego crepita a través de la hierba del año pasado.

Deja el señuelo y grita.

Versión del sueco de Petronella Zetterlund.

Ordningen

Det här betyder omänniska det här betyder lydnad det / här betyder straffhållning. // En kropp byttes. // Det här är ett avtal om företeelse. / Det här är översättning av hud och ljud i allas vätskeomlopp. // En hudyta där hudens artspecifika mönster sprids och degenererar. / Fläckar. / Transplanterar. Byter ut oss. / Buktar. / Överför. // Sötebröd är alltid sötebröd. // Orena. / Smittar men tvättas. // Inte mer våld än vad lagboken kräver. / Inte mer våld än vad agboken kväver. / Inte mer våld än slagboken av näver. / Inte mer våld än vad magboken häver. / Inte mer våld än vad dagboken blöder. / Inte mer våld än vad gråtboken väver. / Inte mer våld än vad blodboken behöver. // (de bad om vatten, men polisen skrattade) 


Översätt nu den här hållningen. / Översätt nu det här fyllda skrovet som kramar hjärtat blodlöst. / Översätt nu det här viskande vädrandet till din melodi av korpskrik. // Översätt nu det här visslandet. // Ber om nåd eller nit. // Mitt hjärta av vildsvin blir en yxa i din hand. // Gör de yviga rörelserna till bundna. / Gör den ansträngda rösten till ett stilla väsande. / Gör gången vaggande och ödmjuk. / Gör ansiktet osynligt. / Gömslen. // Tukt. / Gick med svängande höfter och slängdes av bron. // Transformerar oss till en bäck ett bäcken och ett omsorgsavtal vi aldrig kommer att sakna. / Transformerar mig till den där. En likriktning och en puppa som kläcks om morgonen. // Vittrar förvillelser i territoriet. Avvikelsen i vårt minspel. / Selektiv avel. // Räven smyger ur sin lya och tråcklar en människodräkt. / Gläfser och rabblar människomeningar. 


Sörlänning blir smålänning. / Norrlänning blir upplänning. / Drar med linjal och krita runt. / Alla egenskaper som blandas. / Vi sorterar och rensar. / Mätinstrumenten. / Det klingande ljudet av metall mot sten. // Mäter skallar omformar dem till andra skallar. Händer söker över kranier, en nordisk vana. Pannbenets och / käkbenets lutning. / Ett ariskt exempel. / Här är det klang och jubel. // Fostran, det växer ut kartor. / Övar sitt revir. // Det är i övergångarna vi finner. // I mellanrummet sitter vi och väntar. / En ytspänning av ord som sen brister. // Dödvatten. Stiltje. 


Det är inte fysiken det är deportation befolkningregister och nu skriv vitbok det skälver i anleten inte den konstitutionen i lekamen lyte skadedjur i tabellerna kroppskulturen rister och vränger byggnaden är trasig det är revor rapporter avstånd som förs in mellan hand och mun det är maskstungna mantalsskrivningar som beräknar smutsiga skalbaggar som kravlande kryper utbredning och vandringsvägar det är årsgamla barnhänder i din hand det är vingbruten skevhet vi sorterar och sorterar rätt hållning fel avstånd så mycket muskler rör sig värker ut svulster förteckningar förvar kartläggning vi står i vrån det läcker det besmittar vi mäter och väger samlar / skallar lämningar och ben / inventering / nu är det slukhål som ropar nu är det duggregn / nu är det varmt nu är det gryning / nu är det repression.


Det här är hemvård vid våra fötter du brakar ut och blommar över. / Du är inte dig och du viskar om en stillnad kamp och frusna fötter. / Du är ett dagligt bröd och vi ger dig en ny cirkulation och nya strategier. / Ditt ljud är umbärligt i din mun. // En drönare i soffan. Apatiska. / Väntar vitt fosfor, det tysta närmandet. // Du spottar i hinkar det flyter iväg, strömmarna skriar och du ropar efter. / Munnen full av gråbo och malört. / Grundvattnet räknar våra tänder. / Gråterskorna tvättar dräkter. // Organ som utväxlas. // Tyngden från kroppen när den fylls av lera och vatten. // Alla ljud. Alla röster. Alla smärtor som hymner. Alla löften. Alla väsande vädjanden. Alla dimmor som flyr. Alla träd som faller och beslutar sig. Alla puppor som spricker och vecklar ut. All jord i min mun. Alla vilsna vatten. Alla hudar och hamnar. Alla klippor. // Bräckta vatten och dyningar utan ömhet. / Drivandet. // Vattenytan som en skymning. / Solen som aldrig bryter igenom. / Det grumlar i ögat ett rop som flätar samman blåstång, nervtrådar, hår. // Havsrörelser formar hud en manet en medusa ett spöknät som snärjer in rädslor och termer. Trådandet följer / ådror slingrande som tunna brännmärken på hud. // Sjunkandet, en horisont i din disiga mun som ber. / Regn som får ytor att skingra sig, rista. // Synranden höjs och sänks. / Gör viskningar och funktioner medfödda. / Gör saltet torrt över huden. // Ansikten slutnare än så. / Blötdjurens sällskap. // Det finns ebb och flod och stumma meningar drar sig upp och ned som kelpens andning, som tidvatten som en / bävan om något som får plats i en handflata. / Som en kokong att vårda. // Den medfödda dykreflexen. / Blodet omfördelas från lemmarna till de inre organen. // Översätt nu trakterna runt dina fötter.


Syr ihop. / Stammar en maning om räfst och rättarting. / Kontrollerar över vår hudyta. / Varje centimeter ögnas. / Som en päls att fördra. / Att förlänga med krakar och en fjäderskrud att plockas. / Som en tradition. Som tyst systematik. / Som hygien. // Ersätter med hala glaskroppar och groende pupiller. / Varnagel: som en mistlur i ditt öra.


Vill du ha det som ligger och rycker?


Omvandlingen till nya lätet går bra. Alla flockar lyfter. / Horder skränar, dun av åkerjord. // Letar efter en kräva. / Här finns mycket att hämta. / Rotar med händer under furans grenverk. / En förvridning under dånet av jaktgatan. / Ett frasande av medborgargarden. // Sprider förna i vinden. Som tistelfjun bort över åkern. / Är saprofyt. / Tränger in sporer i dina veck. // Ett ökande. // Översätt nu det här muskelminnet. // Alla kroppar alla dina varma munnar alla som skrek lika för lika men fortsatte räkna och skriva i dokumenten. / Alla kartläggningar. / Sida efter sida med anlag och mellanmänskliga band. / Salta och buckliga. // Nu råmar du över landskapet. / Alla allmänningar som rister. // En språkdräkt att ikläda sig. Näbbar klapprar. / Den rinner och trilskas. Snattrar och piper. / Ett pickande. / Korrigerar skevhet i skymningen. // Översätt nu en hand mot en ryggtavla. // Fastnar i skägglaven som en skiljelinje en gräns ett grenverk vi befäster igen. / Fastnar i bygdegemenskap. // Jag koagulerar långsamt. // Är en förvrängning och vanställning. Handlovar som hålls och knakar. // Vanart; ett samlingsnamn. // (in i grytet in) // Ett revben och en sten. Svek mot nation och kön klapprar alla korpnäbbar samtidigt. / Landmaningar och mätningar. // rustande veckades skalet ut. En könslig glans. / Skörlevnad i dungen. / Din ogörliga kropp: en avart. / Omöjlig som en vridning vid gölen. / Metamorfosen har avstannat. Griporganet fladdrar ryckigt. // Upprepningar. / Grävling infrusen i bäcken. Grävling. / Ur ryggen min värker en rottråd fram. // e uteslutna står i skogsbrynet. Elden prasslar genom fjorårsgräset. // Lägg ut åtel och ropa.

Comparte este texto: